Under himlens purpurbrand
yndɛr hɪmlɛns pyrpyrbrand
Ligga tysta sjö och land,
lɪg:ga tysta ʃø ɔ(k) land,
Det är gryningsstunden.
det e grynɪŋs:stʊndɛn.
Snöig gren och frostvit kvist
snœij gren ɔ(k) frʊstvit kvɪst
Tecka sig så segervisst
tɛk se sɔ sejɛrvɪst
Mot den röda grunden.
mut dɛn rœda gryndɛn.
Riddarn står vid fönsterkarm,
rɪd:dærn stɔr vɪd fœnstɛrkærm,
Lyssnar efter stridens larm,
lysnar æftɛr stridɛns lærm,
Trampar golvets tilja.
træmpar gʊlvɛts tɪlja.
Men en smal och snövit hand
mɛn ɛn smal ɔ(k) snœvit hænd
Kyler milt hans pannas brand,
kylɛr mɪlt hæns pæn:nas brænd,
Böjer mjukt hans vilja.
bœjɛr mjykt hæns vɪlja.
Riddarn sätter horn till mun,
rɪd:dærn sɛt:tɛr hʊrn tɪll myn,
Blåser vilt I gryningsstund,
blɔsɛr vɪlt i grynɪŋgstynd,
Över nejd som tiger.
œvɛr ned sum tijɛr.
Tonen klingar, klar och spröd,
tunɛn klɪŋar, klar ɔ(k) sprœd,
Branden slocknar, gyllenröd,
brænden slʊknar, jyl:lɛnrœd,
Solen sakta stiger.
suɛ sækta stijɛr.
No comments:
Post a Comment