Ubi Caritas - Music by Maurice Durufle (1902-1986)

Ubi caritas et amor, Deus ibi est.

ubi karitas ɛt amɔr, dɛus ibi ɛst.

Congregavit nos in unum Christi amor.

kɔngrɛgavit nɔs in unum kristi amɔr.

Exultemus, et in ipso iucundemur.

ɛksultɛmus, ɛt in ipsɔ jukundɛmur.

Timeamus, et amemus Deum vivum.

timɛamus, ɛt amɛmus dɛum vivum.

Et ex corde diligamus nos sincero.

ɛt ɛks kɔrde diligamus nɔs sintʃɛro.   

Ubi caritas et amor, Deus ibi est.

ubi karitas ɛt amɔr, dɛus ibi ɛst.     

Amen.

amɛn.

     

K. 618: Ave Verum Corpus - Music by Wolfgang Amadeus Mozart (1756-1791)

Ave verum corpus,

avɛ vɛrum kɔrpus,

natum de Maria virgine,

natum dɛ maria virdʒinɛ

ver passum immolatum in cruce pro homine.

vɛrɛ pasːsum imːmɔlatum in crutʃɛ prɔ hɔminɛ.

Cujus latus perforatum unda fluxit et sanguine,

kujus latus pɛr fɔratum unda fluksit ɛt sangɥinɛ,

esto nobis praegustatum in mortis examine.

ɛstɔ nɔbis prɛgustatum im mɔrtis egzaminɛ.

WAB 33: Pange Lingua et Tantum Ergo - Music by Anton Bruckner (1824 - 1896)

Pange lingua gloriosi corporis mysterium sanguinisque pretiosi,

pandʒɛ liŋgwa glɔriɔzi kɔrpɔris mistɛrium saŋgwiniskwɛ prɛtsiɔzi,

quem in mundi pretium fructus ventris generosi,

kwɛm in mundi prɛtsium fruktus vɛntris dʒɛnɛrɔzi,

rex effudit gentium.

rɛks ɛfudit dʒɛntsium.

Tantum ergo sacramentum veneremur latio,

tantum ɛrgɔ sakramɛntum vɛnɛrɛmur latsiɔ,

et antiquum documentum novo cedat ritui:

ɛt antiku:um dɔkumɛntum nɔvɔ tʃɛdat ritui:

praestet fides supplementum sensuum defectui.

prestɛt fidɛs suplɛmɛntum sɛnsu:um dɛfɛctui.

Genitori genitoque laus et jubilatio,

dʒɛnitɔri dʒɛnitɔkwɛ laus ɛt jubilatsiɔ

salus honor virtus quoque sit et benedictio,

salus ɔnɔr virtus kwɔkwɛ sit ɛt bɛnɛdiktsio,

procedenti ab utroque compar sit laudatio.

prɔtʃɛdɛntsi ab utrɔkwɛ kɔmpar sit laudatsiɔ.

Amen.

amɛn.

WAB 23: Locus iste - Music by Anton Bruckner (1824 - 1896)

Locus iste a Deo factus est

lɔkus iste a deɔ faktus ɛst

inaestimabile sacramentum

inɛstimabile sakramɛntum

irreprehensibilis est.

ir:reprehɛnsibilis ɛst.

Op. 37, No. 5: Flickan kom ifrån sin älsklings möte - Music by Jean Sibelius (1865-1957) Text by Johan Ludvig Runeberg (1804 - 1877)

Flickan kom ifrån sin älsklings möte,

flɪkan kɔm ifrɔn sin ɛlsklɪŋs mœtɛ,

kom med röda händer. Modern sade:

kɔm me(d) rœda hɛndɛr.  mudɛrn sadɛ:

"Varav rodna dina händer, flicka?"

varav rʊdna dina hɛndɛr, flɪka?

Flickan sade: "Jag har plockat rosor

flɪkan sade:  ja har plʊkat rusur

och på törnen stungit mina händer."

ɔ(k) pɔ tœrnɛn styŋit mina hɛndɛr.

Åter kom hon från sin älsklings möte,

ɔtɛr kɔm hun frɔn sin ɛlsklɪŋs mœtɛ,

kom med röda läppar. Modern sade:

kɔm me(d) rœda lɛp:par.  Mudɛrn sadɛ:

"Varav rodna dina läppar, flicka?"

varav rʊdna dina lɛp:par, flɪka?

Flickan sade: "Jag har ätit hallon

flɪkan sadɛ:  ja har ɛtit hal:lun

och med saften målat mina läppar."

ɔ(k) me(d) sæftɛn mɔlat mina lɛp:par.

Åter kom hon från sin älsklings möte,

ɔtɛr kɔm hun frɔn sin ɛlsklɪŋs mœtɛ,

kom med bleka kinder. Modern sade:

kɔm me(d) bleka çɪndɛr.  mudɛrn sadɛ:

"Varav blekna dina kinder, flicka?"

varav blɛkna dina çɪndɛr, flɪka?

Flickan sade: "Red en grav, o moder!

flɪkan sade:  red ɛn grav, u mudɛr!

Göm mig där och ställ ett kors däröver,

jœm me dɛr ɔ(k) stɛl ɛt kʊrs dɛrœvɛr,

och på korset rista, som jag säger:

ɔ(k) pɔ kʊrsɛt rɪsta, sɔm ja sɛjɛr:

En gång kom hon hem med röda händer,

ɛn gɔŋ kɔm jun hem me(d) rœda hɛndɛr,

ty de rodnat mellan älskarns händer.

ty de rʊdnat mɛl:lan ɛlskærns hɛndɛr.

En gång kom hon hem med röda läppar,

ɛn gɔŋ kɔm jun hem me(d) rœda lɛp:par,

ty de rodnat under älskarns läppar.

ty de rʊdnat yndɛr ɛlskærns lɛp:par,

Senast kom hon hem med bleka kinder,

senast kɔm hun hem me(d) bleka çɪndɛr,

ty de bleknat genom älskarns otro."

ty de blɛknat jenum ɛlskarns ʊtru.

Op. 37, No. 4: Var det en dröm? - Music by Jean Sibelius (1865 - 1957) Text by Josef Julius Wecksell (1838 - 1907)

Var det en dröm, att ljuvt en gång
var de(t) ɛn drœm, a(t) ljyvt en gɔŋ
jag var ditt hjärtas vän?
ja var dɪt jɛrtas vɛn?
Jag minns det som en tystnad sång,
ja mɪns de(t) sum ɛn tystnad sɔng,
då strängen darrar än.
dɔ strɛngɛn dar:rar ɛn.
Jag minns en törnros av dig skänkt,
ja mɪns ɛn tœrnrus av de ʃɛŋkt,
en blick så blyg och öm;
ɛn blɪk sɔ blyg ɔ(k) œm;
jag minns en avskedstår, som blänkt.
ja mɪns ɛn ævʃɛdstɔr, sum blɛŋkt.
Var allt, var allt en dröm?
var alt, var alt ɛn drœm?
En dröm lik sippans liv så kort
ɛn drœm lik sɪp:pæns liv sɔ kʊrt
uti en vårgrön ängd,
yti ɛn vɔrgrœn ɛŋd,
vars fägring hastigt vissnar bort
værs fɛgriŋ hæstɪgt vɪs:snar bʊrt
för nya blommors mängd.
fœr nya blʊm:mʊrs mæŋd.
Men mången natt jag hör en röst
mɛn mɔŋɛn nat ja hœr ɛn rœst
vid bittra tårars ström:
vid bɪt:tra tɔrærs strœm:
göm djupt dess minne i ditt bröst,
jœm jypt dɛs mɪn:nɛ i dɪt brœst,
det var din bästa dröm!
de(t) var dɪn bɛsta drœm!

Op. 37, No. 3: Soluppgång - Music by Jean Sibelius (1865 - 1957) Text by Tor Hedberg (1862 - 1931)

Under himlens purpurbrand

yndɛr hɪmlɛns pyrpyrbrand

Ligga tysta sjö och land,

lɪg:ga tysta ʃø ɔ(k) land,

Det är gryningsstunden.

det e grynɪŋs:stʊndɛn.

Snöig gren och frostvit kvist

snœij gren ɔ(k) frʊstvit kvɪst

Tecka sig så segervisst

tɛk se sɔ sejɛrvɪst

Mot den röda grunden.

mut dɛn rœda gryndɛn.

Riddarn står vid fönsterkarm,

rɪd:dærn stɔr vɪd fœnstɛrkærm,

Lyssnar efter stridens larm,

lysnar æftɛr stridɛns lærm,

Trampar golvets tilja.

træmpar gʊlvɛts tɪlja.

Men en smal och snövit hand

mɛn ɛn smal ɔ(k) snœvit hænd

Kyler milt hans pannas brand,

kylɛr mɪlt hæns pæn:nas brænd,

Böjer mjukt hans vilja.

bœjɛr mjykt hæns vɪlja.

Riddarn sätter horn till mun,

rɪd:dærn sɛt:tɛr hʊrn tɪll myn,

Blåser vilt I gryningsstund,

blɔsɛr vɪlt i grynɪŋgstynd,

Över nejd som tiger.

œvɛr ned sum tijɛr.

Tonen klingar, klar och spröd,

tunɛn klɪŋar, klar ɔ(k) sprœd,

Branden slocknar, gyllenröd,

brænden slʊknar, jyl:lɛnrœd,

Solen sakta stiger.

suɛ sækta stijɛr.