Saturday, February 12, 2011

WAB 33: Pange Lingua et Tantum Ergo - Music by Anton Bruckner (1824 - 1896)

Pange lingua gloriosi corporis mysterium sanguinisque pretiosi,
pandʒɛ liŋgwa glɔriɔzi kɔrpɔris mistɛrium saŋgwiniskwɛ prɛtsiɔzi,

quem in mundi pretium fructus ventris generosi,
kwɛm in mundi prɛtsium fruktus vɛntris dʒɛnɛrɔzi,

rex effudit gentium.
rɛks ɛfudit dʒɛntsium.

Tantum ergo sacramentum veneremur latio,
tantum ɛrgɔ sakramɛntum vɛnɛrɛmur latsiɔ,

et antiquum documentum novo cedat ritui:
ɛt antiku:um dɔkumɛntum nɔvɔ tʃɛdat ritui:

praestet fides supplementum sensuum defectui.
prestɛt fidɛs suplɛmɛntum sɛnsu:um dɛfɛctui.

Genitori genitoque laus et jubilatio,
dʒɛnitɔri dʒɛnitɔkwɛ laus ɛt jubilatsiɔ

salus honor virtus quoque sit et benedictio,
salus ɔnɔr virtus kwɔkwɛ sit ɛt bɛnɛdiktsio,

procedenti ab utroque compar sit laudatio.
prɔtʃɛdɛntsi ab utrɔkwɛ kɔmpar sit laudatsiɔ.

Amen.
amɛn.


Wednesday, February 2, 2011

WAB 23: Locus iste - Music by Anton Bruckner (1824 - 1896)

Locus iste a Deo factus est
lɔkus iste a deɔ faktus ɛst

inaestimabile sacramentum
inɛstimabile sakramɛntum

irreprehensibilis est.
ir:reprehɛnsibilis ɛst.


Op. 37, No. 5: Flickan kom ifrån sin älsklings möte - Music by Jean Sibelius (1865-1957) Text by Johan Ludvig Runeberg (1804 - 1877)

Flickan kom ifrån sin älsklings möte,
flɪkan kɔm ifrɔn sin ɛlsklɪŋs mœtɛ,

kom med röda händer. Modern sade:
kɔm me(d) rœda hɛndɛr.  mudɛrn sadɛ:

"Varav rodna dina händer, flicka?"
varav rʊdna dina hɛndɛr, flɪka?

Flickan sade: "Jag har plockat rosor
flɪkan sade:  ja har plʊkat rusur

och törnen stungit mina händer."
ɔ(k) tœrnɛn styŋit mina hɛndɛr.

Åter kom hon från sin älsklings möte,
ɔtɛr kɔm hun frɔn sin ɛlsklɪŋs mœtɛ,

kom med röda läppar. Modern sade:
kɔm me(d) rœda lɛp:parMudɛrn sadɛ:

"Varav rodna dina läppar, flicka?"
varav rʊdna dina lɛp:par, flɪka?

Flickan sade: "Jag har ätit hallon
flɪkan sadɛ:  ja har ɛtit hal:lun

och med saften målat mina läppar."
ɔ(k) me(d) sæftɛn mɔlat mina lɛp:par.

Åter kom hon från sin älsklings möte,
ɔtɛr kɔm hun frɔn sin ɛlsklɪŋs mœtɛ,

kom med bleka kinder. Modern sade:
kɔm me(d) bleka çɪndɛrmudɛrn sadɛ:

"Varav blekna dina kinder, flicka?"
varav blɛkna dina çɪndɛr, flɪka?

Flickan sade: "Red en grav, o moder!
flɪkan sadered ɛn grav, u mudɛr!
Göm mig där och ställ ett kors däröver,
jœm me dɛr ɔ(k) stɛl ɛt kʊrs dɛrœvɛr,

och korset rista, som jag säger:
ɔ(k) kʊrsɛt rɪsta, sɔm ja sɛjɛr:

En gång kom hon hem med röda händer,
ɛn gɔŋ kɔm jun hem me(d) rœda hɛndɛr,

ty de rodnat mellan älskarns händer.
ty de rʊdnat mɛl:lan ɛlskærns hɛndɛr.

En gång kom hon hem med röda läppar,
ɛn gɔŋ kɔm jun hem me(d) rœda lɛp:par,

ty de rodnat under älskarns läppar.
ty de rʊdnat yndɛr ɛlskærns lɛp:par,

Senast kom hon hem med bleka kinder,
senast kɔm hun hem me(d) bleka çɪndɛr,

ty de bleknat genom älskarns otro."
ty de blɛknat jenum ɛlskarns ʊtru.