På silvermolnets kant satt aftonstjärnan,
pɔ sɪlvɛrmɔlnɛts kant sat aftɔnʃɛrnan,
från lundens skymning frågte henne tärnan:
frɔn lɔndɛns ʃymnɪŋ frogtɛ hɛn:nɛ tɛrnan:
Säg, aftonstjärna, vad i himlen tänkes,
sæg aftɔnʃɛrna, vad i hɪmlɛn tɛnkɛs,
när första kyssen åt en älskling skänkes?
nær førsta çys:sɛn ɔt ɛn ɛlsklɪŋ ʃɛnkɛs?
Och himlens blyga dotter hördes svara:
ɔ(k) hɪmlɛns blyga dɔt:tɛr hørdɛs svara:
På jorden blickar ljusets änglaskara,
pɔ jɔrden blɪkar ljysɛts ɛŋlaskara,
och ser sin egen sällhet speglad åter;
ɔ(k) sɛr sɪn egɛn sɛl:lhɛt spɛglad ɔtɛr;
blott döden vänder ögat bort och gråter.
blɔt dødɛn vɛndɛr øjat bɔrt ɔ(k) grɔtɛr.
No comments:
Post a Comment