Showing posts with label Swedish. Show all posts
Showing posts with label Swedish. Show all posts

Wednesday, February 2, 2011

Op. 37, No. 5: Flickan kom ifrån sin älsklings möte - Music by Jean Sibelius (1865-1957) Text by Johan Ludvig Runeberg (1804 - 1877)

Flickan kom ifrån sin älsklings möte,
flɪkan kɔm ifrɔn sin ɛlsklɪŋs mœtɛ,

kom med röda händer. Modern sade:
kɔm me(d) rœda hɛndɛr.  mudɛrn sadɛ:

"Varav rodna dina händer, flicka?"
varav rʊdna dina hɛndɛr, flɪka?

Flickan sade: "Jag har plockat rosor
flɪkan sade:  ja har plʊkat rusur

och törnen stungit mina händer."
ɔ(k) tœrnɛn styŋit mina hɛndɛr.

Åter kom hon från sin älsklings möte,
ɔtɛr kɔm hun frɔn sin ɛlsklɪŋs mœtɛ,

kom med röda läppar. Modern sade:
kɔm me(d) rœda lɛp:parMudɛrn sadɛ:

"Varav rodna dina läppar, flicka?"
varav rʊdna dina lɛp:par, flɪka?

Flickan sade: "Jag har ätit hallon
flɪkan sadɛ:  ja har ɛtit hal:lun

och med saften målat mina läppar."
ɔ(k) me(d) sæftɛn mɔlat mina lɛp:par.

Åter kom hon från sin älsklings möte,
ɔtɛr kɔm hun frɔn sin ɛlsklɪŋs mœtɛ,

kom med bleka kinder. Modern sade:
kɔm me(d) bleka çɪndɛrmudɛrn sadɛ:

"Varav blekna dina kinder, flicka?"
varav blɛkna dina çɪndɛr, flɪka?

Flickan sade: "Red en grav, o moder!
flɪkan sadered ɛn grav, u mudɛr!
Göm mig där och ställ ett kors däröver,
jœm me dɛr ɔ(k) stɛl ɛt kʊrs dɛrœvɛr,

och korset rista, som jag säger:
ɔ(k) kʊrsɛt rɪsta, sɔm ja sɛjɛr:

En gång kom hon hem med röda händer,
ɛn gɔŋ kɔm jun hem me(d) rœda hɛndɛr,

ty de rodnat mellan älskarns händer.
ty de rʊdnat mɛl:lan ɛlskærns hɛndɛr.

En gång kom hon hem med röda läppar,
ɛn gɔŋ kɔm jun hem me(d) rœda lɛp:par,

ty de rodnat under älskarns läppar.
ty de rʊdnat yndɛr ɛlskærns lɛp:par,

Senast kom hon hem med bleka kinder,
senast kɔm hun hem me(d) bleka çɪndɛr,

ty de bleknat genom älskarns otro."
ty de blɛknat jenum ɛlskarns ʊtru.






Sunday, January 30, 2011

Op. 37, No. 4: Var det en dröm? - Music by Jean Sibelius (1865 - 1957) Text by Josef Julius Wecksell (1838 - 1907)


Var det en dröm, att ljuvt en gång
var de(t) ɛn drœm, a(t) ljyvt en gɔŋ
jag var ditt hjärtas vän?
ja var dɪt jɛrtas vɛn?
Jag minns det som en tystnad sång,
ja mɪns de(t) sum ɛn tystnad sɔng,
strängen darrar än.
strɛngɛn dar:rar ɛn.
Jag minns en törnros av dig skänkt,
ja mɪns ɛn tœrnrus av de ʃɛŋkt,
en blick blyg och öm;
ɛn blɪk blyg ɔ(k) œm;
jag minns en avskedstår, som blänkt.
ja mɪns ɛn ævʃɛdstɔr, sum blɛŋkt.
Var allt, var allt en dröm?
var alt, var alt ɛn drœm?
En dröm lik sippans liv kort
ɛn drœm lik sɪp:pæns liv kʊrt
uti en vårgrön ängd,
yti ɛn vɔrgrœn ɛŋd,
vars fägring hastigt vissnar bort
værs fɛgriŋ hæstɪgt vɪs:snar bʊrt
för nya blommors mängd.
fœr nya blʊm:mʊrs mæŋd.
Men mången natt jag hör en röst
mɛn mɔŋɛn nat ja hœr ɛn rœst
vid bittra tårars ström:
vid bɪt:tra tɔrærs strœm:
göm djupt dess minne i ditt bröst,
jœm jypt dɛs mɪn: i dɪt brœst,
det var din bästa dröm!
de(t) var dɪn bɛsta drœm!

Thursday, January 27, 2011

Op. 37, No. 3: Soluppgång - Music by Jean Sibelius (1865 - 1957) Text by Tor Hedberg (1862 - 1931)


Under himlens purpurbrand
yndɛr hɪmlɛns pyrpyrbrand

Ligga tysta sjö och land,
lɪg:ga tysta ʃø ɔ(k) land,

Det är gryningsstunden.
det e grynɪŋs:stʊndɛn.

Snöig gren och frostvit kvist
snœij gren ɔ(k) frʊstvit kvɪst

Tecka sig segervisst
tɛk se sejɛrvɪst

Mot den röda grunden.
mut dɛn rœda gryndɛn.

Riddarn står vid fönsterkarm,
rɪd:dærn stɔr vɪd fœnstɛrkærm,

Lyssnar efter stridens larm,
lysnar æftɛr stridɛns lærm,

Trampar golvets tilja.
træmpar gʊlvɛts tɪlja.

Men en smal och snövit hand
mɛn ɛn smal ɔ(k) snœvit hænd

Kyler milt hans pannas brand,
kylɛr mɪlt hæns pæn:nas brænd,

Böjer mjukt hans vilja.
bœjɛr mjykt hæns vɪlja.

Riddarn sätter horn till mun,
rɪd:dærn sɛt:tɛr hʊrn tɪll myn,

Blåser vilt I gryningsstund,
blɔsɛr vɪlt i grynɪŋgstynd,

Över nejd som tiger.
œvɛr ned sum tijɛr.

Tonen klingar, klar och spröd,
tunɛn klɪŋar, klar ɔ(k) sprœd,

Branden slocknar, gyllenröd,
brænden slʊknar, jyl:lɛnrœd,

Solen sakta stiger.
suɛ sækta stijɛr.

Tuesday, January 25, 2011

Op. 37, No. 2: Lasse liten - Music by: Jean Sibelius (1865 - 1957) Text by: Zachris Topelius (1818 - 1898)


Världen är stor, stor,
vɛrldɛn e(r) stur, stur,
Lasse, Lasse liten!
læs:sɛ, læs:sɛ litɛn!
Större än du nånsin tror,
stør:rɛ ɛn dy nɔnsin trur,
Lasse, Lasse liten
læs:sɛ, læs:sɛ litɛn!
Det är hett och det är kallt,
de(t) e(r) hɛt ɔ(k) de(t) e(r) kælt,
Lasse, Lasse liten
læs:sɛ, læs:sɛ litɛn!
Men Gud råder överallt,
mɛn gʊd rɔdɛr øvɛrælt,
Lasse, Lasse liten
læs:sɛ, læs:sɛ litɛn!
Många mänskor leva där,
mɔŋa mɛnʃur leva dɛr,
Lasse, Lasse liten
læs:sɛ, læs:sɛ litɛn!
Lycklig den som Gud har kär,
lyklɪg dɛn sʊm gʊd har kɛr,
Lasse, Lasse liten
læs:sɛ, læs:sɛ litɛn!
När Guds angel med dig går,
nɛr gʊds aŋɛl me(d) de gɔr,
Lasse, Lasse liten
læs:sɛ, læs:sɛ litɛn!
Ingen orm dig bita ,
ɪŋɛn ʊrm de bita fɔ,
Lasse, Lasse liten
læs:sɛ, læs:sɛ litɛn!
Säg, var trives du nu mest,
se, var trivɛs dy ny mɛst,
Lasse, Lasse liten
læs:sɛ, læs:sɛ litɛn!
Borta bra men hemma bäst,
bʊrta brɔ mɛn hɛm:ma bɛst,
Lasse, Lasse liten!
læs:sɛ, læs:sɛ litɛn!